adéu

Så har dagen kommit då min tid här tar slut. Inatt åkte min första kollektivkompis och inatt åker jag och min sista. Jag har hittills gråtit vid samtliga avskedskramar och det är så hemskt vemodigt att åka härifrån, lämna min fina klass, skola, hjärtestad. För ett år sedan tog jag studenten och aldrig hade jag väl trott att jag skulle hamna just här och förälska mig i just den här staden men så blev det. Jag har haft ett så jävla bra år och mitt livs bästa vår och jag har ingen aning om hur min framtid ser ut så det är klart att det är läskigt. Tack tack tack för allt allt allt.

queda una semana

Imorse bläddrade jag deppigt fram till den sista Barcelonaveckan i min kalender. Min tillvaro denna sista tid går mycket ut på att hinna äta så mycket god mat som möjligt. Igår hade vi valvaka och jag grät några tårar som jag inte vet om de berodde på det fina som hände eller det fruktansvärda, anar det senare. 
 
Apropå fruktansvärt: (okej typ knappt okej att skämta men man känner sig ju lite hjälplös) så gjorde vi igår upptäckten att vi haft tillträde till en ENORM takterass hela tiden. Vill ju bara hänga där jämt men det har åskat hela morgonen så jag har lyssnat på poddar nedbäddad i min säng. 
 
 
Panikskrattade i typ fem minuter åt hur vi kunnat missa detta.
 
 
Alltså...........vi ser........havet..............ibland promenarar jag ju en halvtimme för att få stirra lite på det men jag har alltså kunnat se det från mitt eget tak. 
 
 
Såna här balkongmiddagar hade alltså kunnat ätas på takterassen. Men! Här slutar jag klaga tror jag. Så gott.
 
 
Vi dansade en sista gång till stängning i lördags och satt på den här älskade himla takterassen en sista gång och jag ORKAR inte alla dessa sista gånger men så är det ju. Kommer i fortsättningen lägga alla mina pengar på Barcelonaweekends, vem hade kunnat tro det för ett år sedan.

skryt

Barcelona har varit deppigt och så också min vardag. Medan himlen har varit ovanligt grå och regntyngd har jag suttit på diverse fik/bibliotek/i grupprum och fått ont i hela axelpartiet efter att ha levt framför datorn. Jag har pluggat extremt mycket sista tiden och känt ungefär såhär:
 
 
Jag idag på biblioteket när jag var mitt uppe i en hemtenta i översättning där jag ska översätta ett utdrag ur Egenmäktigt förfarande. Ä.L.S.K.A.R själva översättandet, jätteroligt, men att sedan kommentera varenda liten ändring var ingen höjdare.
 
 
Vad jag ville komma fram till är att jag nu anser mig så gott som färdig med kursen. Jag har skrivit sista salstentan, läst ut sista romanen, blivit klar med hemtentan och är i princip färdig med min helvetesuppsats. Jag gick in på mercadona på vägen hem och köpte min favoritglass, la mig i sängen och lyssnade på min favoritpodcast. Allt detta de senaste dagarna. Sådan frihet att sista tiden kunna ägna sig åt utflykter och strandhäng. Nu ska vi testa en bra vegetarisk restaurang och fira detta!!!!!! Ska försöka förtränga att jag och Barcelona håller på att göra slut. 

tchaikovsky och mat

 
Har haft en så jääävla lyxig vecka. Här häller jag upp lite cava i strålande balkongsol på torsdagseftermiddagen.
 
 
Vi skulle nämligen på balett!! Moskvabaletten var på besök och vi skulle först se svansjön men det blev till slut nötknäpparen.
 
 
Det var så. himla. vackert. jag satt nog med munnen öppen halva tiden och applåderade så att jag fick ont i hela armarna. Kunde knappt sova på natten för att jag var så tagen.
 
 
I fredags åt vi den godaste pizzan jag någonsin ätit på Toto, världens lyxrestaurang som också gav oss helt sjuk körsbärstomatgazpacho till förrätt. Morgonen därpå satte vi oss på vårt stammisfik för att plugga och äta brunch där jag valde detta helt galet goda, brödbullar med pocherat ägg.
 
Ibland är det så fantastiskt att bo i Barcelona där det mesta är så pass billigt. Sen är vi ju smarta också, det här låter svinlyxigt men vi fick halva priset på baletten, åt det billigaste på restaurangen och drack cava för under två euro. Igår såg jag la liga-avgörandet där barcelona förlorade :'( ingen folkfest alltså så vi gick hem och spelade spel resten av kvällen. 

girona

Igår begav sig klassen till Girona för att beskåda stadens blomstervecka. 
 
 
Tyckte väl samanfattningsvis att staden i sig slog blomsterarrangemangen. Super bonito!!
 
 
Här hypeade vår guide innan och ba hihi alla vill ta kort där det är supertokigt. Jaha lite jeans + lite blommor, tog en bild för att inte göra henne besviken. 
 
 
Sedan åt vi! Är plockmatsmotståndare oftast så tvingar alla att undvika denna spanska grej oftast, men ibland är tapas gott! Obs åt självklart mer än två brödstumpar. Nu är vi i Barna igen och mitt liv är för tillfället en smula mindre att vara avundsjuk på än normalt pga p.l.u.g.g och ångest över allt som ska hinnas med, men det får ta och lösa sig helt enkelt.
 

en biljett

Idag grät jag lite över skype samtidigt som jag bakade morotskaka och efter väldigt många om och men har jag nu en enkelresa till Sverige.
 
Det känslostormar en del i mitt liv just nu för att jag snubblat fram så himla fort över den här vårterminen. I augusti flög jag hit för första gången och sedan dess har ju det här varit mitt hem. Det är klart att jag är panikvemodig när den här tiden är på väg att ta slut. 
 
Det är ganska läskigt att inte ha några framtidsplaner och googla sådant här inte alltför sällan:
 
 
Men det svaret kommer jag nog aldrig på. Så jag tänker ha jätteroligt de sista veckorna, vars dagar jag inte ens vågar räkna ner, gå på museum, bada i havet, dansa, parkhänga, äta goda saker och umgås. Och till er i Uppsala: vi ses i juni!! 

på hjulen igen

Nu när vi pluggar historia de la lengua från tidigt på morgnarna är det skönt att bara ha hängt på stranden i helgen. Det är ett nytt ämne och innebär typ att vi lär oss exakt varför, hur och när det skett ändringar i det spanska språket. Till exempel hur en börjar med ett latinskt ord som sedan ska ändras steg för steg till modern spanska, lite intressant men också lite knäppt med så mycket teori när det fortfarande är halvkrångligt med vardagsspanska. 
 
Hursomhelst, helgen! I lördags var jag rastlös redan vid lunch, men då undrade en kompis om vi ville följa med till Sitges, en superfin liten badort 45 minuter bort med tåg, så så blev det!
 
Spontan gruppbild he he
 
 
I söndags var jag ovanligt pigg efter att inte gått ut på en helg så det blev utflyktsdags igen. 
 
Det här intresset har väl lagts lite på hyllan/under sängen efter mer än en stukad fot här hemma, men nu kände jag att tiden var kommen igen. Strandpromenaden här ovan är nämligen ultimata övningsplatsen.
 
 
 
Fick sååå många konstiga blickar för att vi är  tjejer som skatear i kort kjol antar jag men det är bara att inte bry sig och kicka på så gott en kan.
 
Vi bor ca 3 kilometer från havet :( synd om mig som bor i en strandstad jag vet men ändå långt, så då är det bra att kunna rulla!
 

elecciónes y conciertos

Första maj innebär långhelg även i barna. Än så länge har den varit så bra! Vi firade VALborg (he he) på vårt eget sätt genom att gå till konsulatet och poströsta.
 
 
Första gången för mig! Mycket oseriöst kändes det att bara skriva partiet på ett blankt papper och skriva under, klistra på ett turistigt frimärke och stoppa i en brevlåda. Men kul!
 
 
Vi firade med kaffe och croissants i solen. Sedan firade vi valborg! Har lite vänner från Lund som också saknade högtiden och styrde upp parkhäng. Jag tog med mig en filt och svensk cider för att få så mycket valborgsstämning som möjligt men ja, jag erkänner att det var en av de få dagar jag längtade tillbaka en smula. Dock: ingen snö i sikte
 
 
Sedan blev det första maj och vi gick på feministisk, antikapitalistisk demonstration men det var mest de gamla vanliga självständighetskämparna så vi styrde stegen bort ganska snart.
 
 
Hit! Det här är mitt kära razzmatazz i DAGSLJUS. Det var lite overkligt att märka att terassen har fina väggmålningar.
 
 
Ursäkta världshistoriens sämsta bild men vi skulle nämligen spontangå på vår andra konsert där på en vecka. Första var spanska Dorian, där jag skrek om hur dåliga de var 90 % av tiden och skreksjöng till de två låtar jag kunde. Inte så kul kanske, MEN igår spelade the Kooks, mina högstadieälsklingar, och trots att jag inte lyssnat på dem på år och dar satt låtarna där i bakhuvudet. De var faktiskt svinbra, och min inre femtonåring blev påmind om sin gigantiska crush på Luke. Dansade mig genomsvettig och gick hem, där några andra hade förfest, men jag slog mig ner med en påse chips och gick och lade mig mycket nöjd.
 

RSS 2.0