Idag grät jag lite över skype samtidigt som jag bakade morotskaka och efter väldigt många om och men har jag nu en enkelresa till Sverige.

 

Det känslostormar en del i mitt liv just nu för att jag snubblat fram så himla fort över den här vårterminen. I augusti flög jag hit för första gången och sedan dess har ju det här varit mitt hem. Det är klart att jag är panikvemodig när den här tiden är på väg att ta slut. 

 

Det är ganska läskigt att inte ha några framtidsplaner och googla sådant här inte alltför sällan: