Så har dagen kommit då min tid här tar slut. Inatt åkte min första kollektivkompis och inatt åker jag och min sista. Jag har hittills gråtit vid samtliga avskedskramar och det är så hemskt vemodigt att åka härifrån, lämna min fina klass, skola, hjärtestad. För ett år sedan tog jag studenten och aldrig hade jag väl trott att jag skulle hamna just här och förälska mig i just den här staden men så blev det. Jag har haft ett så jävla bra år och mitt livs bästa vår och jag har ingen aning om hur min framtid ser ut så det är klart att det är läskigt. Tack tack tack för allt allt allt.

Imorse bläddrade jag deppigt fram till den sista Barcelonaveckan i min kalender. Min tillvaro denna sista tid går mycket ut på att hinna äta så mycket god mat som möjligt. Igår hade vi valvaka och jag grät några tårar som jag inte vet om de berodde på det fina som hände eller det fruktansvärda, anar det senare. 

 

Apropå fruktansvärt: (okej typ knappt okej att skämta men man känner sig ju lite hjälplös) så gjorde vi igår upptäckten att vi haft tillträde till en ENORM takterass hela tiden. Vill ju bara hänga där jämt men det har åskat hela morgonen så jag har lyssnat på poddar nedbäddad i min säng. 

Barcelona har varit deppigt och så också min vardag. Medan himlen har varit ovanligt grå och regntyngd har jag suttit på diverse fik/bibliotek/i grupprum och fått ont i hela axelpartiet efter att ha levt framför datorn. Jag har pluggat extremt mycket sista tiden och känt ungefär såhär:

 

 

Har haft en så jääävla lyxig vecka. Här häller jag upp lite cava i strålande balkongsol på torsdagseftermiddagen.

 

Igår begav sig klassen till Girona för att beskåda stadens blomstervecka. 

 

 

Idag grät jag lite över skype samtidigt som jag bakade morotskaka och efter väldigt många om och men har jag nu en enkelresa till Sverige.

 

Det känslostormar en del i mitt liv just nu för att jag snubblat fram så himla fort över den här vårterminen. I augusti flög jag hit för första gången och sedan dess har ju det här varit mitt hem. Det är klart att jag är panikvemodig när den här tiden är på väg att ta slut. 

 

Det är ganska läskigt att inte ha några framtidsplaner och googla sådant här inte alltför sällan:

 

Nu när vi pluggar historia de la lengua från tidigt på morgnarna är det skönt att bara ha hängt på stranden i helgen. Det är ett nytt ämne och innebär typ att vi lär oss exakt varför, hur och när det skett ändringar i det spanska språket. Till exempel hur en börjar med ett latinskt ord som sedan ska ändras steg för steg till modern spanska, lite intressant men också lite knäppt med så mycket teori när det fortfarande är halvkrångligt med vardagsspanska. 

 

Hursomhelst, helgen! I lördags var jag rastlös redan vid lunch, men då undrade en kompis om vi ville följa med till Sitges, en superfin liten badort 45 minuter bort med tåg, så så blev det!

I söndags var jag ovanligt pigg efter att inte gått ut på en helg så det blev utflyktsdags igen. 

 

Det här intresset har väl lagts lite på hyllan/under sängen efter mer än en stukad fot här hemma, men nu kände jag att tiden var kommen igen. Strandpromenaden här ovan är nämligen ultimata övningsplatsen.

 

Första maj innebär långhelg även i barna. Än så länge har den varit så bra! Vi firade VALborg (he he) på vårt eget sätt genom att gå till konsulatet och poströsta.

 

 

Den här dagen for min familj hem från Berlin och jag flyttade in på hostel. 

 

 

Var ungefär såhär glad över att få träffa min syster

 

För en knapp vecka sedan satte jag mig med fyra kompisar på ett tåg ut på landet. Vi skulle nämligen på bergsutflykt!

Nu är min vardag rätt okej för att uttrycka sig lite försiktigt. Jag kan parkhänga en hel dag utan strumpbyxor, vara på stranden, uteserveringshänga. Det är helt sjukt hur lycklig en kan bli av sol och doften av nyklippt gräs, även jag som nu sitter halvdöd och solsnurrig. Låt mig berätta lite om min eleganta vecka!

Sedan handlade vi i butiken, hade picknick i solen och satte oss på tåget hem.

 

Jag tänkte att jag kunde redogöra för hur en hel vecka kan se ut här. De flesta är lite konstiga, för vi har inte skola varje dag och börjar oftast runt två. Såhär såg den gångna veckan ut iallafall:

 

Måndag:

Skola, plugg, mötte upp en kompis på besök och gick runt på lite barer i gotiska kvarteren.

Jag vet inte om det är med skam eller stolthet jag ska berätta att jag dragit på mig min första skateskada. På väg ner mot en kompis i Barceloneta landade jag fel på foten och fick byta chips och sällskap mot högläge och provisoriska strumpbyxbandage. Grät några skvättar av ilska över att kanske behöva ställa in morgondagens resa men lyckades på morgonen få ett riktigt bandage och lite doktorsråd på en vårdcentral. Så jag kom iväg och överlevde på enbart spanska en hel helg (!!!!) Nu är jag hemma igen och äter frukost på balkongen och lunch på vår innergård, har hört att det snöar i Sverige och här är mitt största problem att få i mig nog med vatten. 

♥ Trots att det är veckans kallaste och enda molninga dag är det fullt möjligt att en sen eftermiddag efter skolans slut slå sig ner på en picknickfilt och parkhänga i sin tunnaste jacka

 

♥ De senaste matdagarna av tacos/kikärtshamburgare/seitanwok med jordnötssås

 

♥ Att skriva "kom över på mat!!" till en kompis som sedan stannar kvar jättesent för att det var så roligt att prata om politik och spela besserwizzer

 

♥ När instagramflödet fylls av svenska solnedgångar och solen faktiskt inte ens är på väg ner än här borta

 

Igår var det som bekant internationella kvinnodagen, något som alltid är viktigt men nästan kändes extra relevant nu när en är bosatt här. Det märks tydligt att Spanien är mindre jämställdt och PP, regeringspartiet, är emot fri abort. Jag bestämde mig för att delta i en feministisk manifestation trots att jag mådde svindåligt.

Och så har vi fredagen. Det var sällskapsspelkväll hemma hos oss med klassen och så himla roligt. Måste lugna mig när det kommer till sångspel alltså, blir lite för exalterad. Den här kvällen slutade lite underligt dock, jag åkte till razz med de här personerna och låter världens fulaste fotoautomatbild tala för hur det var. Nu ska jag tentaplugga!

 

Mycket vanligt scenario: kollektivet hänger runt middagsbordet. Här ser ni oss hugga in på vår vanligaste favoriträtt, kokosmjölkswokgryta ♥ ♥ ♥ Kan varieras lite hur som helst och verkar hittills omöjlig att tröttna på.

För några dagar sedan firade jag ett halvår som Barcelonabo vilket känns lite overkligt. Det är liksom fortfarande lite svårt att ta in att det är min vardag att bo här, att jag kan promenera ner till havet om jag vill, att det finns palmer överallt, att det redan går att ta av sig vårjackan ibland. 

 

Förutom att jag dras med världens envisaste förkylning som övergår från att visa sig som feber till att dränka mig i snor till att tortera mina halsmandlar och får mig att bli vårdguidens mest frekventa besökare är det bra med mig! Jag är inne i en period som präglas av att jag översköljs av framtidsångest alltför ofta vilket är lite dumt då det får mig att glömma hur bra allt faktiskt är just nu.

Igår carpade vi iallfall tisdagen genom att ta tåget till Sitges och gå på karneval! Här ser ni min kära vän Ludvig poserandes med en månader gammal present från mig från en resa till ikea då jag kom till skolan nästa dag med den här fina inslagningen.