queda una semana
Imorse bläddrade jag deppigt fram till den sista Barcelonaveckan i min kalender. Min tillvaro denna sista tid går mycket ut på att hinna äta så mycket god mat som möjligt. Igår hade vi valvaka och jag grät några tårar som jag inte vet om de berodde på det fina som hände eller det fruktansvärda, anar det senare.
Apropå fruktansvärt: (okej typ knappt okej att skämta men man känner sig ju lite hjälplös) så gjorde vi igår upptäckten att vi haft tillträde till en ENORM takterass hela tiden. Vill ju bara hänga där jämt men det har åskat hela morgonen så jag har lyssnat på poddar nedbäddad i min säng.
Panikskrattade i typ fem minuter åt hur vi kunnat missa detta.
Alltså...........vi ser........havet..............ibland promenarar jag ju en halvtimme för att få stirra lite på det men jag har alltså kunnat se det från mitt eget tak.
Såna här balkongmiddagar hade alltså kunnat ätas på takterassen. Men! Här slutar jag klaga tror jag. Så gott.
Vi dansade en sista gång till stängning i lördags och satt på den här älskade himla takterassen en sista gång och jag ORKAR inte alla dessa sista gånger men så är det ju. Kommer i fortsättningen lägga alla mina pengar på Barcelonaweekends, vem hade kunnat tro det för ett år sedan.
Kommentarer
Trackback
