Som tur är har jag en "värdsyster". Hon är supergullig och förstår när jag är helt borta eller opepp på något. Igår ville ingen av oss till stranden på kvällen MEN det slutade med att vi spelade beachvolleyboll i timmar. Konstigaste skaran personer: vi, mamman, några unga vältränade killar av olika nationalitet som Caris (värdsystern) viskade till mig var typ det vackraste hon sett, en jobbigt pepp spanjorska, ett par korta killar som viftade med händerna á the ketchup song innan varje tillslag och en frodig medelålders man. Det var...kul. Vi säger såhär: jag gjorde iallafall inte bort mig VARJE gång bollen närmade sig mig.

Men bollsporter och jag är trots allt inte bästisar så när Caris bestämde att vi skulle tävla om vem som sprang till vattnet snabbast var jag mer än på. (Jag vann. Kvällsbad och strandlopp passar mig bättre än volleyboll.)