en fin dag/tedrickande och käfthållande
Om två dagar börjar jag skolan och om fyra lyfter jag och mina (ännu opackade) väskor. Och jag har ingen röst. Jag var förkyld och började tappa rösten men det var ganska omöjligt att "dricka te och hålla käften" (citat: pappa) när det var planerat att slottshänga med världens största gäng och sedan gå på Gatsby-fest. Alldeles för bra dag i kontrast till de två dagarna av tedrickande och käfthållande som sedan följt. (Inblick i mitt fabulösa liv som sjukling: väljer film efter vilken som är tråkigast eftersom det är för ansträngande att skratta och kommunicerar enbart genom gester och en whiteboardtavla)
Eftersom jag är ensam hemma och cirka alla aktiviteter (laga mat och sjunga högt, promenera och sjunga högt, duscha och sjunga högt, prata för mig själv) blir betydligt deppigare utan röst kan man testa att blogga lite tänkte jag. Här är lite bilder från min senaste roliga dag alltså:
Alltså. När jag fick se att man kunde åka segway på slottsgården SKREK jag och hävdade bestämt att mina föräldrar inte kunde låta mig flytta hemifrån utan att ha åkt segway. Det argumentet fungerade otroligt nog och här ser ni mig instrueras i Konsten Att Köra Segway. Naw.
Dagens outfit: cykelhjälm och finklänning. På en segway. Framför ett slott. Lite casual sådär, inga konstigheter.
Segway får fem av fem toasters, såklart.
Till lunch drack jag rosa champagne och åt finostar och tusen andra saker uppdukat i en superperfekt äppellund. Världens bästa uppladdning inför kvällen. Sedan var det dags att vinka hejdå till slottet och göra sig i ordning.
För Emil hade Gatsby-fest och jag har inga bilder på honom (jag tar aldrig bilder när jag har roligt så att det här är mina enda är väl ett bra tecken) men han var en eminent värd och det var fantastiskt kul att ha långklänning och lyssna på det fina film-soundtracket och sådan musik man spontant börjar bugga och twista av. Alla. var. så. fina. och det är så oerhört sorgligt att varje roligt tillfälle jag träffar folk på måste sluta i långa kramar och ett och annat "jag börjar nästan gråta" för att jag snart åker härifrån och man inte riktigt vet när nästa gång vi ses blir.
Kommentarer
Trackback
